torsdag 14 augusti 2014

Fotgående - Från ångest till lycka

Ett av de mest ångestgivande momenten i lydnaden var för mig fortgåendet. Jag kände mig väldigt grön och vilsen när jag skulle lära Kira fotgående. Jag undvek länge att träna det för att jag upplevde att det var för svårt..

Vad jag har lärt mig nu efter att övat på Kira och ska börja om med Halo är att det är väldigt många bitar som ska fungera i ett fotgående. Men för mig har nyckeln varit glädjen. Låter kanske lite dumt, för det vet ju alla!

Jag började med att lära Kira alla bitar som behövs. Vändningar, svängar, halter, språng marsch, ögonkontakt och störningar. Men hon tyckte aldrig att det var riktigt kul att "gå" med mig. Hon blev osäker, gäspade, slarvade med svängar, tittade bort, nosade i backen så fort det blev lite allvar.

Det var först när jag fick feedback om att jag gick likadant (lite överdrivet uttryckt) som jag förstod. Jag var också osäker, tänkte hela tiden på att Kira inte skulle tycka det var kul. Jag gick/vände/stannade samtidigt som jag blev kommenderad utan att vänta på att hon var redo. Jag gick ifrån henne i starten eftersom jag var tillsagd att gå framåt marsch. Jag tittade bara rakt fram och hoppades på det bästa (trodde alltid det sämsta). Allt detta för att det var min uppfattning om hur lydnaden ska gå till. Stelt, ingen ögonkontakt och lyd kommendering blixtsnabbt.

De två bästa tipsen jag någonsin fått angående mitt fotgående var att gå med självförtroende och att alltid titta på hunden.

Idag är har jag lärt mig att gå med rak rygg, bestämda steg, låtsas som att jag äger planen så tyckte Kira att jag var häftigast i världen! "Wow, dig vill jag gå med!" Jag kollar på henne hela tiden medans vi går och tänker numera bara "Min duktiga vovve!"


Med Halo är fotgåendet ett lyckopiller! Jag har en målbild som jag fullständigt längtar till. Den där känslan när hunden skiter i allt och bara lägger all sin fokus på dig och du vet att ni kommer ha så kul hela tävlingen. Jag vet hur jag ska göra den här gången, hon lär sig super snabbt, hon tycker det är kul, jag tycker det är kul!

Sen kommer det alltid att finnas problem och detaljer att bli bättre på. Men jag tror att vi alltid kommer tycka att det är kul att träna fotgående från och med nu!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar