Motivation jag inte trodde fanns

Ofta och mycket så talas det om vikten av att ha olika belöningar i hundträning. Lugna belöningar och aktiva belöningar, som hunden gör vad som helst för att få. Redan när Kira var valp borde jag ha tränat lek och kamp med henne men jag var tyvärr inte riktigt införstådd i hur värdefullt det är att ha. Sedan dess har jag jobbat väldigt mycket med leken och hon har blivit riktigt bra på det. Men trots det har jag aldrig lyckats hitta en belöning som Kira nästintill skulle krypa ur skinnet för att få. Hon tycker det flesta belöningarna är kul, men allt är lagom kul kan man säga. Hon tar saker med ro och hetsar inte upp sig i onödan. Det återspeglar sig till exempel i lydnadens inkallning och apportering.

Och fram tills nu så har jag mer eller mindre förlikat mig med våra begränsningar. Tills jag hittade den här: 

Kira hade redan tidigare gett mig skäl att tro att denna lilla pipis hade en stark dragningskraft då hon bytt matte i försök att få tag på en. Så jag beställde och la upp på en hylla på kontoret (i väntan på att åka och träna).

När jag senare samma dag sa "Varsågod" till Halo som ville hälsa på en medarbetare så hör jag en duns bakom mig. Kira har då fokuserat och inte alls glömt bort leksaken som man kunnat tro, och tar mitt varsågod som en signal att klättra upp och ta den.

Nu ser jag fram emot att ta med pipisen ut på träningsplan och se vad den kan åstadkomma för vår lydnadsträning!

Planen är att använda den till:
-Vanlig inkallning och inkallning med ställande/läggande
-Komma tillbaka med apporten
-Springa till rutan
-Runda föremål

Vi ska också jobba på att bygga värde för kamplek genom att leka i situationer hon gärna vill utföra/ha något. Jag hade tänkt mig följande situationer:
- Kampa innan frukost/middag ges
- Innan hon får ta hinder i agilityn
- För att få tag på pipis.
- För att få gå och hälsa